Fast det här är kanske snarare gammalt stökigt och lite rörigt… Det här är det gamla verkstadsrummet som innehåll allt i verktygsväg man kan tänka sig, allt från torvspadar till sprängmedel och stubin. Man sprängde ju sten förr..

Jag bjuder på en liten titt in i min mormors gamla gård. En förfallen gammal stuga någonstans på landet i Skåne. Idag har jag suttit och scannat lite gamla foto och man minns.

Gården är numera såld till ett ungt par som har mirakulöst nog renoverat enligt alla gamla byggnadsvårdsprinciper och det går inte att känna igen överhuvudtaget från de här bilderna. Idag ser det ur såhär…..

Men i mina minnen så kommer det se ut så här….gammalt och en doft av kaffe som alltid låg i luften.

Smutsigt och solkigt men ändå finns det något vackert och lite nostalgi. Kom just på att jag sitter på en stol från huset just nu när jag skriver..

När dessa bilderna togs hade mormor flyttat härifrån för länge sedan och bodde i en lägenhet. Men som den egensinniga kvinna hon var så skulle allt bevaras precis som det var i huset. Man fick inte röra. Så för att göra en lång historia kort så tog det tio år att röja ut hela gården efter hennes bortgång. Allt fanns kvar från ca 1870 och framåt. Mycket skit men många skatter trots allt som dök upp på de mest märkliga ställen.

Tänk dig handsydda kläder och klänningar i de mest söta tyger, handarbeten i massor. Skrivböcker och gamla brev, lantkalendrar med anteckningar om kalvningar och mjölk. Beställningar och kvitton långt tillbaka i tiden. Kaffebönor och kuponger från andra världkriget, eller första?

Material i massor för en hembygdsförening eller att skriva en bok, min egen släktkrönika. Men jag är nöjd på det här nu. Det räckte att titta på bilderna en stund för nu tänker jag röra mig framåt i stället med mitt eget liv här och nu. Nu!

Många människor har inte så mycket arkiv i sina liv för det mesta är slängt. Jag har kanske lite förmycket? Men i vilket fall som är det en del av mig som bärs med.

Men mest tycker jag synd om min mamma som ägnade tio år att rensa ut här….

Nåja, man får perspektiv på sitt eget hamstrande av saker. I synnerhet garderobsskrymmande klädesplagg med initialerna OM?

Jag tror jag går och röjer lite genast.

Kramar och hoppas söndagen varit finfin!

♥

{ 26 comments }

Ni kan se en preview här:

Jo så att jag hoppas på en levernas ca den 15:e januari, senast i slutet av månaden. Haha!!! Nä, jag fick min försenade julklapp i kväll, en scanner, och genast sprang jag upp och tömde en låda med foto. Alla album ligger gömda i något förråd, men lite löst fanns här inne. Jaaa, så här såg jag ut vid 22 års ålder…en morot att titta på för mig….framtiden here I come!

Så här bjuder jag på snabbversionen av min uppväxt Här med farmor och farfar och storebror. Vi hade en vacker trädgård där jag växte upp, alltid underbara minnen därifrån.

Under hela min uppväxt har jag spelat piano, och haft roligt vid tangenterna. Jag är inte professionell musiker eller så, utan en glad amatör. I tonåren betydde musiken väldigt mycket, alla dessa känslostormar. Stackars piano ibland

Hästtjejen gör entré i mitt liv när jag är ca 10 år på ett sportlov. Här rider jag för första gången själv utan ledare till hästen. Det gick halvbra minns jag, hade svårt att få honom att stanna. Men det var ett spänt ögonblick jag aldrig glömmer.

Ett par lyckliga månader hade jag en egen häst, en fin New Forestponny, här vid vår första och sista hopptävling.

Han var världens snällaste och gjorde liksom alltid sitt bästa i alla situationer, vad jag än bad om.

Tonåren var lite jobbiga för mig, som det är för många. Jag fick anorexi och blev jättesmal och deprimerad. Här är min farmor med på bilden. Jag var inte så utseendefixerad egentligen, utan ville mest förinta mig själv, att inte äta kändes skönt, som att straffa mig själv, och allt som gjorde ont var bra. Det var liksom skönt att ha kontroll över små saker, de stora sakerna i mitt liv hade jag inte nån koll på alls.

Men sen vände livet ungefär när jag var 18, och jag bestämde mig för att leva och göra det ordentligt. Det tog lång tid att ändra alla konstiga tankar, men allt är möjligt..

Hästdrömmarna levde vidare länge hos mig..

Pianodrömmarna likaså….men till sist hamnade jag i ett annat fack..

Som möbelrenovering, här i värsta polertagen i mammas kök..

Fast det är inte det jag håller på med idag

Så kan det gå när man får 10 minuter med en scanner? Ska bli jättekul att få in gamla bilder i datorn. Jag har mycket gamla bilder på släktingar som jag ska fixa med i datorn är det tänkt.

Hoppas det var okej att visa ett sneak peak på min uppväxt? Det där med anorexia kan vara laddat för många, men inte för mig, inte nu. Jag skulle tro att det är väldigt vanligt att någon gång i livet drabbas av ätstörningar, mer eller mindre allvarliga.

Nu när jag fått distans till då, så fattar jag hur kropp och själ hänger tätt tätt i hop. Äter man inte, mår man inte bra. När man inte mår bra, äter man inte. Detsamma om man äter för mycket…

Ja, nu lämnar jag det..och ironin att jag faktiskt gärna skulle vilja gå ner lite i vikt nu. Men det här var som sagt för tusen år sedan..

kramar och ha det så fint!!

L

{ 18 comments }