13 In Träning och hälsa

Att tycka om sin kropp lite

Selma får agera modell ikväll.

Jag tänkte skriva lite om gymmet. Det är så jobbiga känslor för mig. Jag vill verkligen inte gå och träna men just nu så göra jag det bara. Tänker inte argumentera med mig själv utan tar bara på mig träningskläderna, fyller en flaska med vatten och sticker i väg.

Inte är det så svårt jobbigt egentligen men det är det där efteråt. Jag liksom kraschar av trötthet och har svårt att hämta mig även om träningen är lätt. Så lätt.

Tar det så lång tid för en utmattad människa att komma igen? Att lite träning kan kännas för mycket? Är jag helt tom i kroppen?

Jag fyller på med magnesium och funderar på om jag har järnbrist. Eller är det bara psykiskt?

Både ock tror jag och så reagerar jag så dåligt på smärta och stelhet, jag blir liksom helt uppgiven av bara det. Jag måste programmera om mig. Inte tänka på stelhet som ont ont och spänna mig. Lite stelhet av att använda kroppen är ju inget farligt.

Jag har flera vänner som känner likadant. Vi har värsta träningsfobin och känner oss sjuka av ett träningspass. Det blir som inledningen till ett stort bakslag och rädslan finns där som en smygare bakom en dörr.

selma_1

Jag tror också bestämt att man kan inte underskatta hur lite träning som behövs till att börja med. Så lite. Och så lätt. Inga större ansträngningar där i början utan lätt som en fjäder, rörlighet och mjukt. Det andra kommer sen.

Den här gången hoppas jag verkligen att jag kan klara den jobbiga uppstarten med träning. Jag startar så mjukt och det slår bakut men jag försöker ta det med ro. Så. Såja. Nu tog det längre tid än jag tänkt att hämta mig? Jaha. Då får jag bara ta det ännu lugnare nästa gång tills kroppen fattar (och själen), att det här är inte farligt. Träning är inte farligt alls.

Trots det står jag där på löpbandet och går i långsam takt och känner tårarna komma i ögonvrån. Jag blundar och försöker tänka att just nu tar jag hand om mig själv. Jag tycker om min kropp och ger den tid och omsorg. Mitt mantra där och då för varje steg jag tar.

Jag ger mig själv tid. Hur svårt kan det vara? :-)

Vi är många som tycker det är jobbigt eller hur? ♥

(återkommer med fitness movie by Lingon, manus är på g)

11 personer gillar detta inlägget.

You Might Also Like

13 Comments

  • Reply
    Anne
    June 15, 2016 at 06:37

    Älskar dig du min lilla syster! Lugnt och fint inga krav <3

    • Reply
      Lingon
      June 16, 2016 at 21:46

      Lugnt och fint såklart!
      kram

  • Reply
    Sahra
    June 15, 2016 at 07:59

    Men du kära lingonet. Du är fantastisk som går dit, men allvarligt. Det motstånd du känner? Det ska inte kännas så. Att träna ska vara kul. Apeshitjobbigt. Yes. Tappad motivation till o från. Yes. Lite smärta. Yes. Urk o blä. Yes.
    Men det du beskriver låter som något helt annat. Kanske har du gett upp för tidigt. Det är motigt i början. Absolut. Men finns det ingen annan motion rörelse som du tycker är roligare än just gym. Har du provat att dansa. Zumba tex. Så otroligt mycket glädje. Promenader i bra takt. Lyssna på bok, musik. Babbla med polare. Yoga. Finns många olika former. Rida? Skitjobbigt ju. Jag fattar väl att du har analyserat massor av olika träningsalterativ o h kanske är du typen som måste gå på gym för att känna att du verkligen tränar, men som sagt var. Det ska vara kul.
    Kram

    • Reply
      Lingon
      June 16, 2016 at 21:48

      Tack för peppen! Rida är faktiskt en jättebra idé. Jag är ju gammal hästtjej. :) Det går bättre med gymmandet nu, jag antar att det var så ruskigt hemskt i början och jag har återstartat för många gånger utan att komma igång riktigt. Jag tar det nu jättelugnt och lätt. Och det verkar gå vägen. Håller tummarna.
      Stor kram!

  • Reply
    Asta
    June 15, 2016 at 08:25

    Visst är det jobbigt med träning. Och gym jag vet inte, jag själv är inte jätteförtjust i dem. Tror också på att hitta det som man gillar bäst. När jag gick in i väggen (på riktigt, inte de där som man läser om i tidningen som går in i väggen och är tillbaka efter tre veckor) var gymmet min räddning, men jag tror det var mer det att få in en vana som hjälpte än själva träningen, när man är psykiskt utmattad så tar inte träningen lika bra, men den hjälper på andra sätt. Är man utmattad ska man också undvika högpulsträning. Lika bra som att gå på bandet kan du väl se till att gå en promenad, eller cykla. Och för styrka går det bra att köra ett pass hemma till någon gympa på nätet. Jag är dålig på det just nu, men jag vet att när jag kör de här gympapassen så räcker det alldeles utmärkt för styrka, jag blir av med värk och annat. Sedan är det som så att för alla blir inte träning roligt, inte det där man måste göra. Långpromenader tycker jag om, jogga tycker jag inte om – det gjorde jag inte ens när jag var duktig på det. Det verkar som att jag är immun mot endorfiner, har aldrig blivit beroende av träningen, inte ens när jag körde tre gånger i veckan i över två år. Aldrig. Så hitta det som är roligt- jag tror inte att man kan tvinga sig fram till att något är roligt. Är det inte ens lite roligt första gångerna så vete tusan om det någonsin blir roligt.

    • Reply
      Lingon
      June 16, 2016 at 21:50

      Ja, det är så jobbigt. Men jag tror jag behöver rutinerna nu i början och det kändes bättre idag på gymet. Det blir liksom en lunk att gå där och så rätt vad det är tar jag i lite för mycket och får lugna ner mig. Jag vill egentligen vara ute i naturen och få den biten när jag tränar också, men det kommer senare hoppas jag.
      Kram och trevlig kväll

  • Reply
    Titti/Umeå/Huay Yang.
    June 15, 2016 at 10:27

    Min träning består i att cykla varje dag.
    Ett gym har jag inte besökt på åratal, inte alls min grej.
    Hoppas du hittar något som passar dig.
    Kram Titti

    • Reply
      Lingon
      June 16, 2016 at 21:50

      Jag jobbar på det!
      kramkram

  • Reply
    Lisa Lindmark Murman
    June 16, 2016 at 21:30

    Hej lingonberrie, vilken underbar katt! Tufsig som en av våra :)

    Håller med de som skriver ovan, träning ska vara roligt och om man känner att det är motigt och tungt även efter träning, så kanske man behöver något som kickstartar så man känner det där drivet att man faktiskt vill.

    För varför tränar du? Jo, helt och hållet för din egen kropps skull, för att du ska må bra. Att hitta en träningsform som man tycker är rolig är ju ett stort plus också. Är det motigt att komma iväg så är hemmaträning en bra start. Egna vikter, en pilatesboll etcetera.

    Själv har jag varit en riktigt slöfock genom åren, från typ 24-årsåldern fram till 39 eller nåt sånt. Tränade i stort sett aldrig, kanske några promenader på somrarna. Så närmar jag mig de gyllene 40 (idag 42) och sedan dess har jag tagit tag i mig själv. Jag har hittat ett sätt som hjälper mig, berättar gärna om du är nyfiken.

    Ge inte upp och ta hand om dig.
    MVH
    /Lisa

    • Reply
      Lingon
      June 16, 2016 at 21:52

      Tack för peppen Lisa! Du har så rätt så och det är ju för min egen skull jag gör det och det kommer säkert så småningom att jag tycker det är kul också. Ikväll var det skönt att träna, inte särskilt motigt heller så jag hoppas. :) :)
      Må så gott och hälsningar L
      <3

  • Reply
    mittgodastefinaste
    June 17, 2016 at 07:22

    Prova nåt annat än gymet kanske? Själv älskar jag pilates, snällt mot själen också!
    Önskar dig en underbar fredag!

    Kram Jenny

    • Reply
      Lingon
      June 17, 2016 at 10:47

      Pilates låter inte dumt alls. Jag har testat Body Balance som innehåller lite pilatesmoves.
      Ha en fin fin fredag du med!
      kramar L

  • Reply
    Jag har varit på....
    September 8, 2016 at 20:33

    […] tål att tjatas om för nu går det bra, hurra. Kroppen har vant sig genom att träna försiktigt och nu kan jag ta i lite mer som förr. Innan jag blev sådär […]

  • Leave a Reply