27 In Dikt & Prosa

Bottenlös framåtanda?

Hej Darlingar,

Jag skrev det här som ett privat inlägg till mig själv. Det går att göra så rent tekniskt i bloggen men så tänkte jag att äsch vaddå. Det kan jag nog ändå publicera. Så här är det. Ett inlägg om sorg och sorghantering och framtidstro. ♥

 

Jag pendlar. Mellan besvikelse och sorg. Hopp och framtid. Någonstans på mitten tuggar jag. Tuggtugg.

Det enklaste är ju att förlåta, glömma och gå vidare. Men då hinner jag inte sörja utan förtränger bara. Går vidare. Stoppar undan.

Sorgen gör ont. Jag vill nog gärna gå vidare och glömma bort den. Men då poppar den upp i annan form. Som spänning, trötthet och irritation, sjukdom i själen.

Jag måste få ge den lite tid. Att gråta ut den. Utan att fastna just där. Jag är rädd för det. Att fastna. Att drypa av tårar och självömkan tills jag glömt allt annat som är fint i livet. Jag är rädd att jag skapar mig en borg, ett fängelse som jag byggt själv. Att jag fastnar i bilden av mig själv som en övergiven, utanförmänniska. Någon som det är fel på. Ordentligt fel.

Jag är rädd för att sörja helt enkelt.

Istället använder jag mig av pysmetoden. Jag låter lite pysa ut då och då. Lättar på trycket. Skyller tacksamt på pms som hjälper till att öppna ventilen till det låsta. Känner hur det lättar lite och sen att jag måste stänga igen dörren snabbt innan livet stannat mitt på ett övergångsställe.

Det är ju ett sätt det också. Att långsamt ta sig uppför en trappa. Med dålig kondition och ett steg i taget. Uppåt, framåt.

Mitt i allt. Så är jag en glad skit. :) Tack och lov. Mitt i allt pågår livet och jag har en fast beslutsamhet att delta. Att simma mitt i strömmen. Att göra. Att vara mig själv.

Jag får punktering mellanåt bara.

5 personer gillar detta inlägget.

You Might Also Like

27 Comments

  • Reply
    Shopaholic
    October 22, 2013 at 10:37

    Finaste Lingon: ÅH, önskar jag bodde närmare så man kunde träffas, fika och ge dig en kram när sorgen blir för stor. Även den starkaste människan faller emellanåt i bottenlös hopplöshet, ingen som inte upplevt sorg kan ha upplevt kärlek och allt fint däremellan. Jag hoppas att du snart mår bättre och att sorgen pyser ut i små doser tills du känner att den får vara borta, ett tag i varje fall.
    Massor av kramar från mig!!!

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 10:41

      Tack fina du och massa kramar tillbaka!<3<3<3
      kram

  • Reply
    Linda G
    October 22, 2013 at 12:54

    Man måste nog ge utlopp för saker och ting ibland, annars blir man nog galen. Oavsett om det pyser ut eller allt kommer på en gång…..
    Kram!

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 14:12

      Eller hur? Jag får kanske också ge mig på att springa milen? :)
      Massa kram

  • Reply
    Marita
    October 22, 2013 at 13:53

    Kram Lingon! Du ger så mycket livsglädje och hopp när jag behövt det, så jag önskar jag kunde skicka litet tillbaka… Pys på du!

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 14:13

      Tack fina du! Livsglädje finns det gott om som tur är. :) Och tusen tack för kramen och de fina orden Marita.
      Kram!

  • Reply
    Anne
    October 22, 2013 at 14:42

    Finaste – pys hur mycket du vill – på Hornsgatan finns ju orosnissa så vi kan turas om :) Du pyser och jag oroar mig……..
    <3<3<3

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 15:01

      Haha, ojojoj och pyyyyyyys då?
      kram!

  • Reply
    Sahra
    October 22, 2013 at 16:21

    Så är det nog för många. Vi pyser lite. Samtidigt som vi pyser ut den där sorgen drar vi ett djupt andetag och tar nytt tag i livet. Och det är ok. Jag tror det är sunt. Och du är alldeles särskilt sund för du är så medveten om den. Och vad sorgen kan göra med en. Och du har en vilja. Att inte vilja fastna i den. Det är stort. Du har självinsikt. Och det kommer man långt med. Och vill du pysa här eller där eller i din ensamhet så väljer du. Men vi är här. Alltid. Kram

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:24

      Tack fina. Du verkar veta precis. :)
      Massa kramar och ha en skön kväll

  • Reply
    Hilde
    October 22, 2013 at 17:45

    Fina du, jag tror detta med att bearbeta sorg är individuellt. Någon bara blåser på och släpper alla hämningar, och andra gör som du, pyser. Oavsett tror jag det blir bra till slut, det behövs tid och ens egen sorg.
    Kram

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:25

      Precis. <3
      massa kram

  • Reply
    solid
    October 22, 2013 at 18:09

    Jamen så där är det, det bor en glad skit därinne som kommer att komma fram, bara det har pyst tillräckligt, stunderna med glittertinder i ögonen blir längre och längre, sen ger oss livet och sorgen ärr i våra själars inre, men det gör oss också till de vi är.
    Jag skulle kunna skriva länge och långt men mina tankar till dig.
    Kramar
    Ps Jag ska till Lund över dagen den 12/11 skulle det vara trevligt med lite babbel och fika?

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:26

      Ja…sorg är ett så stort ämne. Och talas så lite om.
      Jag träffas jättegärna i Lund och glittrar med ögonen. Ska kolla almanackan och återkommer.
      Kramar och trevlig kväll

  • Reply
    helenasenklavardag
    October 22, 2013 at 18:40

    Att bearbeta sorg är ju högst individuellt. Man kanske önskar att man kan sörja snabbt och sedan bli glad igen. Men alla sörjer inte så. För vissa är det bättre att pyssörja och kunna skratta lite ibland. Då blir ju inte sorgen svartase svart, men det kanske tar lite längre tid, men du kommer nog starkare och gladare ur sorgen när du pyssörjer. Många kramar iallafall.
    Helena

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:27

      Det kommer att gå bra och tusen tack för peppet.
      Massa kramar och tack

  • Reply
    Nena
    October 22, 2013 at 19:10

    Ja och bara att skriva detta är ju bearbetning i sig!!! Och ingen sorg är den andra lik, och ingen människa heller! Sörja måste man göra på sitt eget sätt och tid tar det!
    Kram

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:28

      Det hjälpte verkligen att skriva. :) Får göra det oftare tror jag, även om det ibland är bara för mig själv.
      Massa kramar och trevlig kväll Nena

  • Reply
    Helen
    October 22, 2013 at 19:10

    Vet du vad? Man kan inte bli någon som glömmer allt fint i livet om man är medveten om att man kan bli det. Det är de som aldrig reflekterar som blir såna.
    Långsamt är också framåt/uppåt för takten bestämmer du själv.

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:29

      Långsamt leder absolut någonstans. Eller hur? <3
      kram

      • Reply
        Helen
        October 24, 2013 at 18:52

        Absolut och ibland kan man ta ett litet “skutt”. =)

  • Reply
    Fiona
    October 22, 2013 at 19:20

    Många kramar <3 <3 <3

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:29

      Kram!

  • Reply
    Helena
    October 22, 2013 at 19:41

    Många kramar från mig med!

    • Reply
      Lingon
      October 22, 2013 at 20:29

      Kramar tillbaks.
      <3

  • Reply
    Karen
    October 23, 2013 at 00:33

    This time, I cannot simply fly over to serve as a diversion, but I am here on skype any time. We can share a cup of coffee, or perhaps due to the time change it will be a coffee for me and a glass of rosé for you ;)
    Talking and tears could be the best remedy. My heart aches for you during this troubling time.
    Kramar,
    Karen XOXO

    • Reply
      Lingon
      October 23, 2013 at 10:44

      You are here. I am there. <3
      Kramar!

    Leave a Reply